Varför känns de såhär?
Varför gör de så ont?
Varför skulle det bli såhär?
Varför, varför, varför ?
Kan inte mer än att erkänna att jag saknar det vi hade, vet att jag inte borde skriva det här men känns inte som att jag kan prata med någon, vet oxå att jag inte borde känna såhär efter så lång tid, men de är helt sjukt, vissa dagar känns det mer än andra, och andra dagar är tankarna på annat håll,

Skulle vilja göra så mycket i mitt liv, ändra om helt och hållet i vardagen, flytta, börja om på nytt på ett helt nytt ställe, bo ensam, eller ? Vad vill jag egentligen ? Har så mycket tankar och funderingar i huvudet. Jag blir helt tokig, behöver någon att bolla alla frågor med, som ett bollplank, men ändå inte, någon som ställer upp i alla lägen och som finns där i vått och torrt, och som bara finns som ett stöd, vill ha någon nära mig, och så att jag slipper va ensam...

Känns som att man blir helt galen,...